Toppenkväll!
Har haft en toppenkväll! Min klasskompis M var här och roade mig. Hon hade med sig goda kladdkakemuffins och Wienerbröd. Skönt att få träffa nån "utifrån" och prata om vanliga saker. Speciellt efter att ha legat ensam i flera dagar och KJ kommit hem sent. Men jag ska nog ta och skaffa ett konto på catan.com så jag kan spela Settlers hela dagarna. Då får jag lite variation från teven och datorn.
Första bilden
Jag vägrade ta några magbilder innan vi nådde 22+0. Då skulle första bilden tas och det har vi gjort nu.
Vecka 23, 22+0
Hurra för Lillen och mig! Vi har tagit oss över det stora berget. Här har jag aldrig varit och jag har en helt ny värld att upptäcka. Lillen har blivit större än sina syskon och räknas numera som ett barn, inte ett foster. Jag räknas till förlossningen, även om dom inte sätter in några åtgärder förrän 23+0.
Men jag har en bra känsla att det här kommer bli bra och jag hoppas att den känslan inte sabbas på torsdag. Så länge ligger jag med min braiga känsla i soffan och njuter av Lillens sparkar.
Men jag har en bra känsla att det här kommer bli bra och jag hoppas att den känslan inte sabbas på torsdag. Så länge ligger jag med min braiga känsla i soffan och njuter av Lillens sparkar.
Grattis Jenny!
Ikväll blev jag så glad att ögonen tårades när jag gick in på Jennys blogg. Ett stort grattis till din fina lilla flicka som föddes idag!
Själv känner jag mig som ett barn kvällen innan julafton. Det är nog närmsta förklaringen jag kan komma med.
IKEA-besök
Det händer inte så mycket. Förutom ett spännande IKEA-besök igår där KJ skjutsade runt mig i rullstol genom hela varuhuset. Han trodde att han skulle få all makt men jag styrde och ställde ganska bra ifrån rullstolen. Kul var det i alla fall. Men jisses vad folk kollar på en och ger en medlidande blickar. KJ föreslog att jag skulle ge ifrån mig lite konstiga ljud så folk trodde jag var konstig på riktigt.
Annars sitter jag mest som på nålar. Vill så gärna att det ska bli imorgon. Det betyder så himla mycket. 22+0. Dels för att vi aldrig varit i den veckan. Det är ny och outforskad mark. Och dels för att Lillen räknas som ett barn och inte ett foster. Vår lillpojke!
Lugn dag
Tack för allt stöd och all peppning jag får! Det betyder massor!
Tack vare att vi åkte in igår kväll har dagen varit ganska lugn. Jag har mest legat i soffan. Mamma och pappa, som ställde in sin Englandresa pga det här strulet, är här och vi har ätit god mat tillsammans. Det är trevligt även om jag bara ligger här.
Jag dricker min bricanyl och ligger här. Ännu en dag är snart avklarad.
Tack vare att vi åkte in igår kväll har dagen varit ganska lugn. Jag har mest legat i soffan. Mamma och pappa, som ställde in sin Englandresa pga det här strulet, är här och vi har ätit god mat tillsammans. Det är trevligt även om jag bara ligger här.
Jag dricker min bricanyl och ligger här. Ännu en dag är snart avklarad.
Besök på gynakuten
Först tänkte vi åka in på måndag. Sen ångrade vi oss och sa att vi skulle åka in imorrn förmiddag. Det höll inte heller. Vi hade inte klarat natten. Så med nerverna utanpå, på gränsen till panik, åkte vi in till gynakuten nu ikväll. Vi fick högsta prio med tanke på vår bakgrund och fick hjälp jättefort. Behövde vänta max tio minuter. Vi är så tacksamma över den fantastiska vårdpersonal vi kommer i kontakt med som tar oss på allvar och ger oss vad vi behöver för att stilla vår oro. Läget var oförändrat sen igår vilket var otroligt skönt att höra. Då kan vi andas ut ett litet tag till. Men den här läkaren kunde inte heller förklara varför det hade minskt så mycket på så kort tid. Förhoppningsvis klarar vi av att hålla oss stabila till på torsdag när vi ska in på ny mätning.
Ovisst läge
KJ och jag var på sjukhuset igår för att mäta livmoderhalsen. Resultatet var inte riktigt det vi hoppats på. När vi var där för två veckor sen var den 50 mm. Nu var den 30 mm. Det är fortfarande ett bra mått men både vi och läkarna blev oroliga över att den minskat så mycket på så kort tid. Egentligen ska vi inte undersöka livmoderhalsen mer än varannan vecka men nu ska vi tillbaka redan på torsdag nästa vecka för att kolla ifall läget har förändrats eller är samma. Men vi kommer nog åka in på måndag ändå och kräva en akuttid. Jag har fått ut Bricanyl nu mot sammandragningarna, har order på att vila och fått en sjukskrivning på fyra veckor. Sen får vi se... På måndag har jag nått 22+0 och räknas då till förlossningen. Inte för att det har någon betydelse men det är ett delmål. Men det största nu är att komma till 23+0. Då sätter dom in starkare grejer (vad det nu är för något). Bland annat kortison för att Lillens lungor ska mogna snabbare.
Efter sjukhusbesöket igår grät vi mest hela eftermiddagen och kvällen. Livrädda för att förlora även denna lilla bebis.
Det enda jag kan göra nu är att göra så lite som möjligt. Så jag ligger här i soffan och det tänker jag göra. Men allt är så ovisst nu. Vi vet inte om livmoderhalsen kommer förkortas ännu mer eller om den håller sig.
Mycket tankar snurrar men jag kan inte göra något. Men vi håller hoppet och kör på allt vi kan.
Efter sjukhusbesöket igår grät vi mest hela eftermiddagen och kvällen. Livrädda för att förlora även denna lilla bebis.
Det enda jag kan göra nu är att göra så lite som möjligt. Så jag ligger här i soffan och det tänker jag göra. Men allt är så ovisst nu. Vi vet inte om livmoderhalsen kommer förkortas ännu mer eller om den håller sig.
Mycket tankar snurrar men jag kan inte göra något. Men vi håller hoppet och kör på allt vi kan.
Energi
Har fått massor av energi. KJ är nämligen hemma igen och det känns helt fantastiskt. Och jag fick min klassiska texfreepresent, m&m's choco :-)
Nu ska jag åka och jobba.
Nu ska jag åka och jobba.
8 månader
...och idag fyller himlens finaste änglar 8 månader... Stor puss och kram från mamma!
Hemsk kväll
Blev inget bra slut på dagen igår. Efter att ha städat och dammsugit fick jag ont i ryggslutet och magen. Nu förstår jag varför barnmorskan sa att männen ska ta över dammsugningen under graviditeten. Tur att det alltid är KJ som dammsuger vanligvis. Senare när jag la mig började tankarna mala. Vecka 22. Nu är jag där. Oron + den diffusa molvärken i magen gjorde att paniken stegrade och jag låg och storgrät. Han tänka hela händelseförloppet att nu förlorar jag det här barnet också och jag kommer föda honom innan KJ kommer hem. Det var inget vidare avslut på dagen, så kan vi säga.
Idag är jag aptrött som resultat av störtgråten igår. Men en dusch ska nog kunna sätta fart på mig. Sen blir det jobb ända till sju ikväll. Bra, då behöver jag inte vara hemma så himla länge innan KJ kommer. Han skulle landa 21.45 eller nåt. Sen flygbussen hem. Imorrn blir det myssovmorgon av extrema mått!
Idag är jag aptrött som resultat av störtgråten igår. Men en dusch ska nog kunna sätta fart på mig. Sen blir det jobb ända till sju ikväll. Bra, då behöver jag inte vara hemma så himla länge innan KJ kommer. Han skulle landa 21.45 eller nåt. Sen flygbussen hem. Imorrn blir det myssovmorgon av extrema mått!
Mycket jämförelse
Känner mig bättre till mods idag. Trots att jag går in i vecka 22 imorrn. Beror nog på att KJ kommer hem imorrn och det här är sista natten jag behöver sova själv. Jag håller på att pyssla och greja här hemma så det blir hyfsat fint tills han kommer hem.
Tänkte en del förut på hur jag mår nu jämfört med hur jag mådde samma tidpunkt förra graviditeten. Vid det här laget höll jag precis på att bli av med min dunderförkylning som gjort mig sängliggande en vecka. Dessutom hade jag ont överallt och var extremt trött. Nu har jag varit frisk hela graviditeten, har inte ont och är visserligen trött, men inte alls på samma nivå som då. Känner mig fysiskt normal. Tack för det Lillen!
Höstblåsor
Det blev en snabbvisit i Eskilstuna. Kom vid sju igår kväll och åkte idag med fyratåget (som blev kvart i fem pga försening, såklart). Orsaken var att mamma och pappa skulle vara barnvakt åt systersonen som åkt på höstblåsor.
Vuxna är ofta immuna och även om de inte är det så är sjukdomen ofta mild. Men om du är gravid kan det finnas en mycket liten risk för missfall om du insjuknar i höstblåsor (Nervi 2009, NHS 2010, Preston 2008). Om du smittas i tredje trimestern finns det risk att det förs över till bebisen i magen (NHS 2010, Preston 2008). Om du är gravid och vet att barn i din omgivning har höstblåsor, bör du iaktta särskilt noggrann handhygien.
Alltså var det bara att säga tack och hej för mig. Ingen risk jag tänker ta även om jag hade sett fram emot att träffa systersonen. Det får vänta två veckor tills jag ska dit nästa gång. Så helt plötsligt måste jag roa mig själv imorrn. Får se vad jag hittar på. Blir nog till att greja och dona här hemma.
Alltså var det bara att säga tack och hej för mig. Ingen risk jag tänker ta även om jag hade sett fram emot att träffa systersonen. Det får vänta två veckor tills jag ska dit nästa gång. Så helt plötsligt måste jag roa mig själv imorrn. Får se vad jag hittar på. Blir nog till att greja och dona här hemma.
Att stå ut
Det är jobbigt att vara ifrån varandra. Speciellt nu. Vi satt och pratade via facebook igår kväll och det var inget glatt samtal direkt. Vi pratade om hur jobbigt det är att försöka få ihop sorgen efter barnen och oron över Lillen och att inte kunna finnas där för varandra just nu. Att det är svårt att glädjas över saker och att man bara vill att tiden ska gå. Det är så orättvist att vi inte ska kunna glädjas på samma sätt som andra par som väntar barn. Det går nämligen inte, det är fullkomligt omöjligt. Jag frågade KJ vad som kändes jobbigast med graviditeten just nu. Han svar var kort och gott "Jag vet inte, jag försöker bara stå ut." Jag tycker det sammanfattar ganska hur det känns just nu när vi närmar oss tidpunkten för Klara och Gustavs födsel.
Men allt är inte pest! Jag är otroligt lycklig för varje spark jag får. Min älskade lilla skatt som bökar runt och har sig. Nu ska jag krypa i säng och då brukar det bli en väldans fart. Mys! :-)
Men allt är inte pest! Jag är otroligt lycklig för varje spark jag får. Min älskade lilla skatt som bökar runt och har sig. Nu ska jag krypa i säng och då brukar det bli en väldans fart. Mys! :-)
Besök hos barnmorskan
Besök hos barnmorskan idag. Ny sådan eftersom min tydligen är sjukskriven. Suck! Men den här nya var väldigt trevlig att ha att göra med. Började gråta så fort jag fick frågan om hur jag mådde. Jo tack, fysiskt är det bra. Psykiskt är det värre. Fick göra prover fast det egentligen inte var dags. Socker- och järnvärdet var fint. Vikten var också bra. Själv har jag ingen aning om vad jag väger och hur mycket jag har gått upp. Har valt att inte veta det eftersom jag dels inte hann gå ner alla kilon efter förra graviditeten och dels för att jag har annat att tänka på än min viktuppgång. Det finns liksom annat som är viktigare just nu. Hon kände även på magen och så fick jag höra hjärtat slå. Hade inget behov av att få höra det men det är ju lite mysigt ändå. Lillen bökade runt som tusan hela tiden men till slut fick hon tag på hjärtljuden. Så visst lever han. Men det visste jag hela tiden såklart :-)
Ömtålig
Har haft två bra dagar eftersom jag har jobbat och därför haft annat än oro över lillen och saknaden av Klara och Gustav att tänka på. Men jag känner mig väldigt ömtålig just nu och har lätt för att falla ner i den ledsna spiralen. KJ är borta och kan inte ta emot mig när jag faller. Men i duschen är det varmt och där kan jag gråta. Ska försöka hålla mig sysselsatt resten av veckan innan KJ kommer hem så jag slipper tänka så mycket. Åker hem till mamma och pappa i helgen. Om mindre än en vecka är jag nämligen i vecka 22 och jag fasar.
Nu mår jag dessutom så där irriterande illa. Har ingen vidare matlust men vill heller inte spy även om jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag fick ur mig allt. Har tagit en Postafen och hoppas att den hinner verka innan repet ikväll. Ska tvinga i mig lite mer pasta och skinksås och sen fortsätta beta av mitt storpack Piggelin och hoppas att det hjälper.
Nu mår jag dessutom så där irriterande illa. Har ingen vidare matlust men vill heller inte spy även om jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag fick ur mig allt. Har tagit en Postafen och hoppas att den hinner verka innan repet ikväll. Ska tvinga i mig lite mer pasta och skinksås och sen fortsätta beta av mitt storpack Piggelin och hoppas att det hjälper.
Halvvägs!
Idag är jag på dag 140 av 280 och har således gått 50% av graviditeten. Hurra för mig och hurra för lillskrutten! Det har gått väldigt fort och extremt långsamt på samma gång. Men det känns som en evighet att jag ska gå lika länge till. Hela året ut... Sen får du titta ut lilla vän!
Gräsänka
Har blivit gräsänka. KJ har åkt till Polen med jobbet och kommer inte hem förrän nästa måndag. Blir nio ensamma dagar. Speciellt nu när det närmar sig vecka 22. Blir nedstämd lite då och då. Och jag tror att det beror på det. Tror det påverkar KJ också. Så för hans del är det kanske bra att åka iväg och fly verkligheten litegrann. Själv sitter jag fast med verkligheten. Den är svår att fly ifrån eftersom lillkillen är i magen min.
Men han fick mig att både le och skratta ikväll. Bestämde mig för att testa om han ville busa och började buffa med fjärrkontrollen. Fick genast sparkar tillbaka. Sen gjorde vi om det en gång till med buff och spark. Mysigt! Längtar så vansinnigt till januari. Vill ha mitt mjuka, levande, skrikande lilla skrynkel.
Men han fick mig att både le och skratta ikväll. Bestämde mig för att testa om han ville busa och började buffa med fjärrkontrollen. Fick genast sparkar tillbaka. Sen gjorde vi om det en gång till med buff och spark. Mysigt! Längtar så vansinnigt till januari. Vill ha mitt mjuka, levande, skrikande lilla skrynkel.
Dagens ängel
Dagens hjälteinsats genomfördes av mig. En kvinna föll av sin cykel och bröt armen. Jag skyndade fram och frågade hur det gick. Det resulterade i att jag fick ringa ambulans och sen satt jag på asfalten med henne lutad mot mitt knä i 15 minuter tills ambulansen kom. Hon sa minst tio gånger att jag var en ängel, så jag tror nog att jag är det :-)
Massor med folk gick förbi och tittade nyfiket. Inte för att dom kunde göra så mycket mer än vad jag redan gjorde. Men tänk om folk bara kunde göra en insats istället för att bara glo och låtsas som ingenting.
Massor med folk gick förbi och tittade nyfiket. Inte för att dom kunde göra så mycket mer än vad jag redan gjorde. Men tänk om folk bara kunde göra en insats istället för att bara glo och låtsas som ingenting.
Postafen och Piggelin
Efter att ha varit uppe på toa vid halv sju-tiden somnade jag om och sov ända till halv elva. Hade sovit längre om inte telefonen ringt. Gud så skönt det var att få sova så länge!
Har börjat äta Postafen ibland igen för nu har jag börjat tröttna på illamåendet. Började känna av att det var påväg så jag tog en tablett. Det tar ungefär en timma för den att verka och vill man ha bäst effekt ska man ta den innan illamåendet startar. Men men... Har gått fram och tillbaka till toaletten då det har känts som att jag hållt på att spy. Men än så länge har det inte kommit något och jag har smaskat i mig en Piggelin. Det brukar underlätta.
Nu ska jag ta en promenad till Solna centrum och försöka hitta en BH. Kan bara ha en numera och det håller inte... Blir nog McDonalds också. Mums!
