Hemma
Har dunderont i halsen för andra dagen, sådär så man knappt kan svälja. Så jag är hemma idag också. Men det gör inget. Det känns så vansinnigt segt att vara i skolan nu. Jag har pluggat i all evighet känns det som och jag blev otroligt skoltrött för ett år sen ungefär. När jag blev gravid blev det lättare eftersom jag visste att jag hade något att se fram emot och jag skulle få en paus. Men det sket sig ju som vi alla vet... Jag kan inte påstå att jag är mindre skoltrött nu. Det känns så meningslöst att vara där. Jag tycker inte om det! Nu gäller det bara att hålla näsan ovanför vattenytan och klara det sista.
I skolan har alla gått vidare med sina liv. Dom har inte förlorat något barn. Men jag vill prata om mina barn, jag vill att dom frågar. Jag vill inte se paniken i somligas ögon när jag närmar mig. Jag har inte böldpest!
Börjar bli orolig för helgen. Ska på 60-årskalas och träffa massa folk som mycket väl vet vad som har hänt. Undrar hur dom kommer möta mig... Böldpest eller inte?
