3 månader
3 månader har gått sen mina älskade barn föddes och togs ifrån mig. Varför? Varför fick inte jag behålla mina barn? Varför måste jag tillhöra den "exklusiva" skara människor som förlorar barn? Ingen ska behöva förlora ett barn. Mina änglar var helt perfekta. Det var inget fel på dom. Det var inget fel på mig. Den enda möjliga orsaken vi har fått är moderkaksavlossning. Att Klaras moderkaka lossnade och startade hela förloppet.
Jag mår bra trots den avgrundssorg jag bär inom mig. Men jag är så rädd för att säga till folk att jag mår bra. Bara för att jag säger att jag mår bra, bara för att jag skrattar och beter mig som förut är jag inte samma person. Jag har inte glömt mina barn, jag kommer aldrig glömma mina barn. Jag vill inte att någon annan ska glömma dom heller.
Var på Spädbarnsfondens öppna träff i söndags. Även om det kommer många tårar mår jag så otroligt bra när jag träffar andra änglaföräldrar. Det går att säga vad som helst och ingen tycker att det är konstigt. Just för att vi var på den öppna träffen öppnades mitt sår och kuratorsträffen dagen efter blev jättejobbig, fast bra. Hittills har vi gått tillsammans min man och jag men nästa gång ska jag gå själv. Känns skönt.
