Rädd
Idag går jag in i vecka 17. Och idag blev jag riktigt riktigt rädd för första gången. Uträttade lite ärenden och fick ont i magen. Troligtvis var det inget konstigt med magen förutom växtvärk, men jag gick och kände på den hela tiden för jag är livrädd för sammandragningar. Jag vet inte vad som är normalt och inte. Vågade inte gå hem utan satte mig och väntade på bussen. När jag kom hem brast det totalt och all rädsla kom ut. Jag grät och grät och KJ fick trösta och hålla om. Han kan inte göra så mycket mer.
Ju mer tiden kryper sig mot vecka 22 desto mer rädd blir jag. Mer orolig och rädd att även detta barn ska födas för tidigt och dö. Jag avskyr det! Varför kan jag inte få njuta av graviditeten? Som jag sa till KJ medan jag grät: Jag tycker inte om det här, jag vill inte vara gravid.
Men jag har inget val. Ska jag få ett eget litet levande skrynkel som skriker, bajsar och kräks måste jag vara gravid.
Levande för oss
Det gick bra att titta på tv igår. Jag kunde verkligen förstå oron när paret låg där och vilka tankar som snurrade omkring. Inte ta ut någon seger i förskott utan först tro på det när man får ett levande barn. Herregud. Undrar hur jag själv kommer reagera.
När man tittar på sånt börjar man självklart tänka mer. Vi låg och pratade om Klara och Gustav i flera timmar efteråt. Det känns så bra att dom är levande hos oss även om dom inte finns bland alla andra människor. Det kan vara småsaker som att KJ berättade att barnen satt och kikade upp ur ryggsäcken när han sprang hem från jobbet och ropade "Fortare pappa, fortare!". Sånt tycker säkert alla andra är helt sjukt att man kan säga. Men det är vårt sätt att göra barnen levande. För hur ska vi annars göra?
Livet på BB
Ska snart sätta mig och kolla på Livet på BB. Känns lite extra relevant idag. En kvinna ska föda tvillingar men det är problem med ett av barnen (givetvis kommer det gå bra för det gör det alltid på tv) och en kvinna som har fött en bebis som dog ska föda igen. Får se om det blir jobbigt att titta. Ska sitta med en Ben och Jerrys under tiden. Det hjälper nog...
Offentlig spya
Innan kl nio idag hade jag både hunnit träffa min barnmorska och lagt första offentliga spyan.
Besöket hos bm var jättebra. Vi satt och pratade om oro, känslor, fysiska åkommor osv. Jättebra var det i alla fall och jag är glad att jag inte avbokade besöket.
Började må illa när jag gick därifrån och ställde mig utanför för att äta en banan så illamåendet skulle släppa. Big mistake. Det fick motsatt effekt och jag fick springa till närmsta papperskorg för att spy upp den igen. Som tur var var det inte fler än 4-5 personer i närheten då. Men ändå. Den där spyan lär ju ligga och götta till sig i värmen idag... Blir nog inga fler besök i Solna centrum för mig idag.
Snart husvaktat klart
Sitter på mamma och pappas inglasade altan och ser och hör regnet som tokvräker ner utanför. Här inne är det varmt och torrt, där ute är det kallt och blött. Har varit husvakt några dagar. Ikväll bär det av hem till Stockholm igen till vår tråkiga och varma lägenhet. Jag vill också ha hus! I alla fall på sommaren. Hade gärna stannat längre men ska till barnmorskan imorrn bitti. Tänkte förut att jag skulle boka av den tiden eftersom det bara var ett extra samtal som hon bokade in åt mig. Men nu har jag bestämt mig för att gå ändå. Känns bra att få ventilera lite småfunderingar. Även om man tror att det var Klaras moderkaka som gjorde att dom föddes för tidigt vill jag ändå kolla upp livmoderhalsen och se så att den inte är påverkad. Ska göra det vid RUL men dit är det nästan fyra veckor. Undrar om det är lugnt tills dess...
Något rör sig
Jag tror att jag har börjat känna krabaten i magen. Ibland rör det sig där inne och jag tror inte att det är tarmarna. Fast samtidigt blir jag så osäker eftersom moderkakan sitter i framvägg. Men det struntar jag i just nu. Jag tror det är bebben och det är mysigt. Och lite läbbigt :-)
Mått illa typ hela dagen idag. Lyckades förhindra spyan genom att äta fläskpannkaka väääldigt långsamt och med små bitar. Sen la jag mig en timma. Mådde lite bättre. Men illamåendet gav sig inte förrän vi drog iväg och käkade kebab på Billys. Fet mat gjorde susen!
Copy paste
Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till. Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.
Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.
Varning för gnäll
Måste få gnälla lite. Det är inge kul att vara gravid. Faktiskt! Hela mitt liv har jag tänkt att det är som en dans på rosa moln att vara gravid och att man är så fantastiskt lycklig hela tiden trots en och annan krämpa. Men när jag var gravid med Klara och Gustav sa jag hela tiden att jag var glad att det var två stycken. För då skulle jag slippa genomlida en till graviditet. För med tanke på hur jag mådde kunde jag aldrig föreställa mig att jag frivilligt skulle göra samma sak en gång till. Nu sitter jag här igen och tycker inte att det är kul nu heller. Visst mår jag betydligt bättre än då. Visst tittar jag på mig själv när jag går förbi en spegel eller ett fönster och tycker att det är fint att magen har börjat synas. Men det är också allt. I alla fall idag. Jag vill inte känna någonting alls. Jag vill att graviditeten ska passera obemärkt. För varje gång jag känner något, tex om det börjar streta och dra i magen, påminner det bara om hur det var med Klara och Gustav. Och då blir jag så ledsen. Inte så att jag gråter, men jag blir nedstämd. Jag hoppas att det känns bättre efter vecka 22. Men gud vad jag längtar till november och december. Mörker, kyla, regn och rugg. Jag ska njuta hela tiden. För det betyder att januari närmar sig. Och där vill jag vara nu.
Och så mår jag illa också som grädden på moset...
Porslinsguden
Har legat med spränghuvudvärk sen igår eftermiddag. Inge skönt. Nu har det börjat släppa tack och lov. Ingen hitdag med huvudvärk och illamående idag. Lyckades få till en spya nu på kvällen också. KJ tycker det är så äckligt med ljudet att stänger dörren till badrummet när jag sitter och tillber porslinsguden. Fick i mig pyttelite mat efteråt. Och det gick väääldigt långsamt. Suck! Varför ska jag spy nu? Man "ska" ju bara spy dom första tre månaderna...
Köpta upplevelser
Hade en bisarr dröm igår natt. Vi spelar väldigt mycket Settlers, ett spel där man bygger byar, städer och vägar med hjälp av resurser som man samlar på sig. I min dröm köpte man inte byar, städer eller vägar. För resurserna man samlade på sig fick man köpa upplevelser. Man kunde få se sina döda barn igen. Det kunde vara att man fick se sina barn gå förbi, vinka, leka, dansa. Lite allt möjligt. Men man kunde aldrig röra dom. Bara titta. Vi var flera föräldrar med döda barn som satt och spelade. Det enda jag minns att jag kunde "köpa" var att se Klara och Gustav gå förbi mig. Dom gick tillsammans, hand i hand. Och dom såg glada ut.
Hemma från Sälen
Hemma efter en underbart skön i Sälen. Nu ligger jag i soffan och mår lite sisådär. Illamåendet sitter i och idag fick vi stanna bilen på vägen hem så jag fick gå ur och spy lite. Med Klara och Gustav försvann illamåendet över en natt, natten mellan vecka 12 och 13. Nu är jag i vecka 15 och mår lite illa hela tiden.
Nästa år hoppas jag att vi har en liten knodd med oss till Sälen.
100 dagar.
Det regnar på vår minisemester. Typiskt, men det är mysigt ändå. Sitter inne och spelar spel.
Idag fyller Pyret 100 dagar och jag har gått 35,7% av tiden. Hurra för Pyret!
Gräs
Jag brukar aldrig känna av pollenallergin på sommaren utan bara på våren. Men den här sommaren hade det varit trevligt att kunna ta en tablett då och då när jag skulle vilja stoppa en diskborste i halsen och riva runt lite. Stundtals kliar det som tusan.
Imorrn beger vi oss på minisemester. Närmsta sjukhus är uppkollat. 10 mil är det dit. När vi kommer hem igen är jag i vecka 15. Sakta sakta kryper tiden fram.
Ultraljud 4
Jodå, Pyret lever fortfarande. Jag anade det efter spyan igår. Men det blev ändå känslosamt när det var dags för ultraljudet. Man hinner tänka så väldigt många tankar på så väldigt kort tid. Blev dock ingen bild den här gången tyvärr. Det får vänta till det är dags för rutinultraljudet i augusti.
Vilken dag!
Vi åkte hem till ett par kompisar för att ha en heldag med spel. Började må illa när jag gick hemifrån och det blev inte bättre av att tunnelbanan åkte fram som en jojo. Väl framme hann jag säga hej till dom som var där. Sen fick jag springa in på toa och få ur mig en kaskadspya. Helt otippat. Har inte spytt en enda gång hittills och så kommer det en bamsespya i vecka 14. Skumt! Jag tog igen allt jag missat. Haha!
Sen mådde jag bra igen och vi börjar packa upp spelet. Precis när vi ska börja säger dom helt plötsligt att vi inte alls ska spela spel. Utan KJ och jag ska få vårt "straff" för att vi gjorde en hemlig snabbvigsel och stack till Thailand direkt efteråt. Som en försenad och kombinerad möhippa och svensexa. Vi som tyckte att det var skönt att slippa undan sånt. Men det var bara på med den tilltänkta outfiten och ögonbindel. Sen satte dom oss i bilen och började köra runt oss. Det blev en trevlig dag som avslutades med picknick på fjäderholmarna. Fast när jag insåg att vi skulle åka båt började tankarna mala i huvudet. Vart ska vi åka? Hur långt bort är det? Hur snabbt kan man ta sig till sjukhuset därifrån? Man blir lätt knäpp i huvudet vid såna här graviditeter.
Vi kom väldigt lindrigt undan och det var väldigt trevligt och roligt. Även om jag känner att jag aldrig mer vill vara utklädd till pirat i city igen. Vi hann ändå köra ett spelparti efteråt eftersom vi körde hem till kompisarna igen efteråt. KJ och jag kom trea. Huvudsaken var att vi inte kom sist i alla fall. :-)
Med tanke på spyan idag är jag inte lika orolig inför ultraljudet imorrn. Kändes som att Pyret ville säga åt mig att ta det lugnt.
Förlossningen all over again
Det där om förlossningssmärta etsade sig fast i mitt medvetande när jag skulle somna och jag drömde såklart att jag födde Klara och Gustav igen. Det var lika hemskt den här gången. Ska nog hålla mig till att läsa om veckorna och inte massa annat trams.
Vecka 14 idag. Men det har börjat krypa lite i mig igen att Pyret har dött. Jobbiga tankar som flyger förbi en millisekund men som sätter sig ändå. Måste få ett livstecken. Rinde MVC nu på morgonen som fixade en ultraljudstid åt mig på måndag. Skönt!
Men annars är allt bra.
Ha, ha, ha
Så här står det i MAMMAPRAKTIKA om förlossningssmärta:
Det gör ont att föda barn. Det gör vansinnigt ont. Men det gör ont på ett alldeles eget sätt. Det är en smärta som skiljer sig från all annan smärta så mycket att det egentligen borde finnas ett eget ord för förlossningssmärta. Ett ord som omfattar framsteg, meningsfullhet, övergående och glädje. Det finns ingen grymhet, meningslöshet eller oändlighet med förlossningssmärtan.
Tillåt mig att hånskratta.
Som sagt, jag är lättprovocerad.
Ballonger
Vi hade tur med vädret och solen började skina nu på kvällen. KJ och jag möttes upp på kyrkogården när han åkte från jobbet. Vi blåste ballonger som vi skrev på och knöt upp i ett av träden i barnlunden. Sen satte vi oss på en bänk och då brast det för båda två. Helt plötsligt blev allt jättejobbigt och livet kändes fruktansvärt orättvist. Och stackars KJ var tvungen att fira sin födelsedag i en barnlund blåsandes ballonger till sina döda barn. Så ska inte världen vara. Men det blev jättefint! Och kaninerna var där och skuttade omkring som dom brukar. Vi tror att det är Klara och Gustavs kaniner. Efter att ha suttit och tittat och pratat lite tog vi oss till vår kvarterskrog och åt gott för att fira KJ. Nu blir det film och Ben och Jerrys. Hipp hurra för min fina familj!
Hipp hurra för kalas
Idag blir det storkalas i vår speciella familj. KJ fyller 28 och Klara och Gustav fyller 6 månader. Fast egentligen skulle dom ha fyllt 2 månader om dom inte hade haft så bråttom ut. Imorse låg vi i sängen och pratade och undrade hur födelsedagen hade sett ut med två småttingar här hemma. KJ kom fram till att vi troligtvis inte skulle ligga kvar i sängen i alla fall. Får se om vädret tillåter en promenad till minneslunden när KJ kommer hem från jobbet. Isåfall ska barnen få ballonger. Sen blir det restaurangbesök får oss och Pyret.
Kärlek
Jag är så glad att jag har KJ. Vi är ett sånt starkt och bra team och har det så himla bra tillsammans. Efter att vi fick Klara och Gustav har vi blivit ännu mer sammansvetsade. Vi har det så himla kul tillsammans och kan göra de mest knäppa grejerna. Vi brukar säga att det är tur vi har varandra för ingen annan skulle stå ut med oss. Utan KJ blir det så tyst och tråkigt här hemma. Han var och hälsade på en kompis lördag-söndag och det känns direkt. Så när han kom hem och jag hade varit hemma och haft det tråkigt liiite för länge tyckte jag det var skönt att klänga och hänga lite på honom i soffan. Det tyckte nog inte han var lika skönt eftersom han efter ett tag utbrister: Du har ett eget skelett, använd det! Varpå jag börjar asgarva. Haha! Kärlek!
Shorts
Det är galet varmt idag. Det utlovades regn och åskväder på eftermiddagen men det har jag inte sett röken av. Så jag begav mig ner till city och kompromissade mig fram till ett par shorts. Rätt modell men fel färg. Men det är ett par shorts i alla fall. Nu har jag suttit på balkongen och ätit melon och läst lite bok. Det fläktar skönt på femte våningen. Mitt i all värme är jag glad att jag inte är höggravid. Det måste vara tusen gånger värre en sån här dag.
Dessa var jag ute efter. Men det blev grå tillslut.
Mudden går ju att vika ner en bit. Annars får jag värmeslag.
Vecka 13
Pyret överlevde natten och jag är nu i vecka 13. Därmed är 30,4% av tiden avklarad. Hipp hurra!
