En sorts mamma...

Jag är så glad att jag har KJ. Vi är ett sånt starkt och bra team och har det så himla bra tillsammans. Efter att vi fick Klara och Gustav har vi blivit ännu mer sammansvetsade. Vi har det så himla kul tillsammans och kan göra de mest knäppa grejerna. Vi brukar säga att det är tur vi har varandra för ingen annan skulle stå ut med oss. Utan KJ blir det så tyst och tråkigt här hemma. Han var och hälsade på en kompis lördag-söndag och det känns direkt. Så när han kom hem och jag hade varit hemma och haft det tråkigt liiite för länge tyckte jag det var skönt att klänga och hänga lite på honom i soffan. Det tyckte nog inte han var lika skönt eftersom han efter ett tag utbrister: Du har ett eget skelett, använd det! Varpå jag börjar asgarva. Haha! Kärlek!