Rädd
Idag går jag in i vecka 17. Och idag blev jag riktigt riktigt rädd för första gången. Uträttade lite ärenden och fick ont i magen. Troligtvis var det inget konstigt med magen förutom växtvärk, men jag gick och kände på den hela tiden för jag är livrädd för sammandragningar. Jag vet inte vad som är normalt och inte. Vågade inte gå hem utan satte mig och väntade på bussen. När jag kom hem brast det totalt och all rädsla kom ut. Jag grät och grät och KJ fick trösta och hålla om. Han kan inte göra så mycket mer.
Ju mer tiden kryper sig mot vecka 22 desto mer rädd blir jag. Mer orolig och rädd att även detta barn ska födas för tidigt och dö. Jag avskyr det! Varför kan jag inte få njuta av graviditeten? Som jag sa till KJ medan jag grät: Jag tycker inte om det här, jag vill inte vara gravid.
Men jag har inget val. Ska jag få ett eget litet levande skrynkel som skriker, bajsar och kräks måste jag vara gravid.
Ju mer tiden kryper sig mot vecka 22 desto mer rädd blir jag. Mer orolig och rädd att även detta barn ska födas för tidigt och dö. Jag avskyr det! Varför kan jag inte få njuta av graviditeten? Som jag sa till KJ medan jag grät: Jag tycker inte om det här, jag vill inte vara gravid.
Men jag har inget val. Ska jag få ett eget litet levande skrynkel som skriker, bajsar och kräks måste jag vara gravid.
Kommentarer
Postat av: Annika
Goa goa gumman, kära dotter. Jag blev också jätteorolig när du ringde och berättade. Tycker inte heller om det ett endaste dugg. Jag vill ju att du ska må bra, ha en bra graviditet och sedan få en jättego liten skrutt. Kan vi inte skynda på tiden, så att denna nervpress inte varar i en evighet(till januari)? Bamsekram och hoppas du mår bättre i morgon.
Postat av: Mona-Lisa
Jag ser fram emot en liten skrik-, bajs- och kräkunge, som är helt LJUVLIG!!!! Tänker på dig jättemycket och vill att du ska må bra HELA graviditeten!!!
Trackback
