Levande för oss
Det gick bra att titta på tv igår. Jag kunde verkligen förstå oron när paret låg där och vilka tankar som snurrade omkring. Inte ta ut någon seger i förskott utan först tro på det när man får ett levande barn. Herregud. Undrar hur jag själv kommer reagera.
När man tittar på sånt börjar man självklart tänka mer. Vi låg och pratade om Klara och Gustav i flera timmar efteråt. Det känns så bra att dom är levande hos oss även om dom inte finns bland alla andra människor. Det kan vara småsaker som att KJ berättade att barnen satt och kikade upp ur ryggsäcken när han sprang hem från jobbet och ropade "Fortare pappa, fortare!". Sånt tycker säkert alla andra är helt sjukt att man kan säga. Men det är vårt sätt att göra barnen levande. För hur ska vi annars göra?
När man tittar på sånt börjar man självklart tänka mer. Vi låg och pratade om Klara och Gustav i flera timmar efteråt. Det känns så bra att dom är levande hos oss även om dom inte finns bland alla andra människor. Det kan vara småsaker som att KJ berättade att barnen satt och kikade upp ur ryggsäcken när han sprang hem från jobbet och ropade "Fortare pappa, fortare!". Sånt tycker säkert alla andra är helt sjukt att man kan säga. Men det är vårt sätt att göra barnen levande. För hur ska vi annars göra?
Kommentarer
Postat av: Dessi
Hej!
Ville bara lämna ett avtryck, har följt din blogg ett tag nu och är så imponerad av dig, din styrka att gå vidare och hålla minnet av dina barn levande. All lycka med magen och nya bebisen, jag följer din fortsatta resa här på bloggen.
Postat av: Annika
Och jag såg så söta babykläder på semestern. Visade M-L kläder som jag sa att Klara skulle ha haft. Så jag tittar oxå och tänker på dom. Vi satt och åt en kväll och tvillingarna kom på tal och jag blev alldeles tårögd. För mig finns de oxå väldigt nära och jag saknar dom så. Så Pyret... se till att komma först när det är dags. Vi längtar så!!! kramar mamma/mormor Annika
Trackback
