En sorts mamma...

Det finns några i min närhet som har blivit gravida eller har fått barn. Jag kan omöjligt få ur mig det lilla ordet "grattis". Det går bara inte. Avundsjukan tar över och brinner i mig. Ibland dyker en svart tanke upp i min hjärna och jag skäms över att jag ens tänker som jag gör. Jag önskar självklart aldrig livet ur ett barn. Absolut INTE! Men ibland vill jag att föräldrarna ska förstå smärtan det innebär att förlora ett barn. De som har barn kan föreställa sig hur det skulle kännas om deras barn plötsligt togs ifrån dom. Men dom kan aldrig förstå på riktigt. Så jag säger grattis här. Inte för att någon av dom kommer att läsa men då har jag kommit ett steg närmre iallafall. Inte förrän jag själv är gravid igen kan jag nog säga grattis så att det hörs.

Vaknade vid 10 och snart ska jag iväg och ha min enda lektion för dagen. Det det sättet är det härligt att vara student. Även om jag vill ha ett jobb. Gärna nu på en gång!