Stolt mamma
En kvinna frågade mig idag om jag hette Klara eftersom det står så på en av brickorna runt min hals. Nej det är min dotter. Jag heter Maria, svarade jag då. Dom orden klingade bra i min mun. "Det är min dotter". Det kändes jättebra att säga så. En stund senare pratade vi om kullerbyttor och hon sa att jag kunde göra kullerbyttor med min dotter. Nej hon lever tyvärr inte, svarade jag. Såg den där panikblicken i ögonen och jag började prata om annat för att inte behöva gå in på det mer. Det gick jättebra och jag blev så stolt över Klara då. Min fina dotter. Undrar vem kvinnan trodde att Gustav var eller om hon inte reflekterade över det.
Kommentarer
Postat av: Annika
Ja, tänk om allt ändå hade gått som det skulle.... Då skulle du snart haft, dina kära goa barn, levande hos dig, din dotter och din son. Det hade varit så underbart. Men tyvärr så ville ödet annorlunda. Bamsekram
Trackback
