Fysisk saknad
Det låg ett kuvert från Spädbarnsfonden på hallmattan när jag kom hem. En till minnesgåva, denna gång från mormor och morfar. Det värmer! Minnesgåvor är bra. Då hjälper man inte bara KJ och mig utan även alla andra föräldrar som får mattan, som man trodde var så stadig att stå på, bortryckt i en hiskelig fart.
Jag kan fortfarande känna Klaras värme mot mitt bröst och att hon sprattlar till innan hon blir helt stilla.
Jag kan fortfarande känna känslan av att Gustav glider ur mig, min sovande änglaprins.
Jag kan fortfarande känna tyngden av att hålla barnen i min famn.
Den fysiska saknaden är tung. Jag önskar att jag kunde få drömma att jag håller i mina barn för det blir så nära jag nånsin kan komma att få göra det.
Imorrn börjar vi i samtalsgrupp hos Spädbarnsfonden. Det ska bli superkul, hur konstigt det än låter. Jag menar, hur "kul" kan det vara att träffa människor och prata om döda barn. Men det är faktiskt jättetrevligt och roligt att träffa alla. Det är en gemenskap som jag har svårt att hitta någon annanstans. Vanligvis börjar man fråga vad folk heter och vad dom jobbar med. Här frågar man vad folk heter, vad deras barn heter och hur dom dog. Man tar liksom "fel" ändi in i vänskapen. Man tar dom jobbigaste bitarna först. Sen kan man börja intressera sig för vad folk jobbar med, om det ens är intressant. Kul ska det iaf bli!
Skulle jättegärna åka på någon träff, synd att det är så långt för mig att åka=/
Goa gumman. Jag är så himla glad att jag fick vara med och att jag då fick träffa mina fina, kära änglabarnbarn. Det gör ju att de oxå för mig är så närvarande, tack vare att vi fick träffas, om än under många, många tårar. Bamsekram
Jenny: Synd att ni inte kan åka på något sånt. Men om ni är intresserade kan ni ju åka på sommarträffen som är i Varberg 11-14 augusti. Vi funderar på att åka på den i anslutning till lite blisemester. "Gilla" Spädbarnsfonden på facebook. Finns massor av bra info där.
Ville bara skicka en kram!
