Föll som en sten
Igår kväll föll jag. Långt ner. Det var länge sen jag grät så mycket över barnen. Det är den enorma tomheten. Och att aldrig få hålla dom och pussa dom. Det fina minnet av att Klara lever när hon ligger på mitt bröst för att sedan över gå till enorm smärta av att hon dog där och då. Och det dåliga samvetet över att inte känna så för Gustav eftersom han inte levde när han kom ut. Mina älskade pluttisar!
KJ höll mig igår när jag föll. Hårt.
KJ höll mig igår när jag föll. Hårt.
Kommentarer
Postat av: Hannah
Tänker på dig! Kram!!
Postat av: Annika
Kära, kära dotter. Det gör mig så fruktansvärt ont att höra hur jobbigt du har det emellanåt. Åh Pyret..... vilket ansvar du nu har. Du MÅSTE komma fram som du ska, levande, frisk och helt underbar. Vi längtar ju alla så efter dig. Dina storasyskon fick inte leva och det är vi så oerhört ledsna över. Men nu har du chansen. Ta den!!!! Bamsekram
Postat av: Anonym
Det gör mig så ont att läsa det här.... Längtar efter Pyret och att ni får en baby att hålla i!!!
Postat av: Annica
Vilken tur att du har ett fint stöd i KJ..Det är jobbigt när dom tunga dagarna kommer, det är tur dom inte varar för alltid..kramar
Postat av: Jenny
Tänker på dig!
Trackback
