Att få sörja mitt i glädjen
Lillen, som alltid bråkar på kvällarna, höll sig lugn igår. Han förstod nog att han skulle hålla sig lite i bakgrunden så mamma och pappa fick ägna lite ostörd tid åt storasyskonen.
Älskade fina barn vad vi saknar er! Helt obegripligt att det har gått över elva månader sen ni föddes. All kärlek till er!
Det låter som ett mycket klokt råd, att ta sig tid att sörja och låta det få ta plats hos er även fast så mycket annat händer er just nu. Många kramar <3
Ja, fy så tufft ni haft det. Jag hoppas verkligen att ni slipper mer av den varan. Nu ska det bara vara glädje framöver. Goaste, finaste Klara och Gustav. Jag är så glad att jag var där då och fick träffa dom, mina så otroligt fina barnbarn. De ligger mig så varmt om hjärtat.
Ja, lillkillen i magen kände helt säkert av stundens allvar. Är i spänd förväntan på att få träffa honom oxå.
Bamsekram till hela lilla familjen.
Jag har så svårt att sätta mig och tänka tillbaka "på riktigt", för jag vet att det gör så ont.. Men det är säkert nyttigt!
Åh, vad fina ni är! Så kloka och förståndiga! Klara och Gustav väntar också på att lillebror ska komma fram efter nyår!!! (Den tredje, har jag tänkt....) De fick en fin stund med mamma och pappa när ni ägnade all tid åt dem!!!
MÅNGA KRAMAR
Jag tycker det är svårt att få ihop livet med både saknaden efter flickorna och glädjen för lillasyster, låter som ett mycket klokt råd att ta sig tid för sorgen för annars så blir det aldrig riktigt att man släpper in saknaden och tillåter sig minnas..
Jag känner att mina världar krockar nu när årsdagen närmar sig och jag tror att jag också ska försöka göra som ni,gör tid för storasystrarna..
kramar till er båda
