En sorts mamma...

När jag var gravid med Klara och Gustav sa jag att jag var glad att det var två på en gång så jag slapp vara gravid en gång till. Mådde nämligen så vansinnigt dåligt hela tiden. Mådde fruktansvärt illa och hade ont överallt. Nu mår jag visserligen illa, men inte alls i samma grad som då. Och som jag sa till KJ igår när vi låg i sängen. Jag tycker bäst om att vara gravid när jag mår så som jag gör just nu. Jag har inga illamåendekänningar och jag känner absolut ingenting i övrigt fysiskt. Då glömmer jag liksom bort att jag är gravid och får vila hjärnan lite.

Det är tur jag har dom stunderna på kvällarna när jag ska sova. Då kan jag slappna av lite och behöver inte oroa mig att något ska vara fel utan får somna i lugn och ro. Men så fort jag känner att det hugger till eller något hinner jag tänka att det går åt skogen. Men då får jag intala mig själv att det är växtvärk och helt normalt.

Pyret fick mig verkligen att må pest och pyton på förmiddagen idag. Mådde så himla illa att en spya inte låg långt borta. Det är andra gången den här graviditeten så det är ju positivt ändå att det är så sällan. Men jag lyckades få bort vilja-spy-känslan och sen har det gått bra.

Ikväll ska jag kolla på Total blackout. Sjukt roligt att titta på. Själv skulle jag aldrig i livet ställa upp. Jag höll på att dö idag när jag började skära i broccolin jag skulle använda till soppan och ett gäng tvestjärtar kryper ut. Vidrigt!