Dagsläget
Galghumor är ett bra begrepp. Det används lite titt som tätt här hemma. Senast igår när vi tittade på En unge i minuten. När hallåan pratar om den fantastiska upplevelsen det är när man får upp sitt skrikande barn på bröstet, då lägger vi in några egna repliker som "eller så kan ungen dö på vägen" i ett glatt tonfall.
Du fick mig att le, den där galghumorn har vi med. Vi säger sånt, liknande vi med hemma.
Vi använder den ofta. Det är ett fantastiskt bra sätt att bearbeta.
Det är ett fint sätt dessutom. Att kunna skratta tillsammans.
Stor varm fin kram till dig.
---;--{@
Usch, så "hemskt" det lät med er galghumor. Men jag är så glad och tycker det är så skönt att du börjar bli "samma gamla glada Mia" igen. Det är så sant att dina kära änglabarn vill se dig glad igen. Annars blir det väldigt fel och då får de ju skuldkänslor. Jag vet att du alltid tänker på dem ändå. Kram!!!
Förstår er galghumor. För det är det som inte förväntas. Alla pratar om det glädjande med att få en bebis upp på sitt bröst som skriker. Det finns en impuls, i alla fall inom mig, att sticka hål på den glädjebubblan ibland. Det finns fler verkligheter och det är den galghumorn presenterar en del av!
Den där galghumor använder vi också här hemma. För oss är det ett bra sätt att hantera det här på, sen tror jag iofs att många tycker det är hemskt att skoja så, men vi behöver skratta också.
