10 månader
Tycker det är tråkigt att jag inte kan gå till minneslunden så här i Allahelgonatider. En skön promenad över kyrkogården bort till barnlunden. Hade gärna åkt till Skogskyrkogården också bara för att det sägs att det ska vara så fantastiskt fint där med alla ljus nu. Men istället tänder vi ljus här hemma för Klara och Gustav. Och idag är det deras 10-månadersdag så då tänker vi lite extra på dom. Våra fina småttingar! Det känns inte jobbigt. Bara konstigt att det har gått tio månader. Det är svårt att förstå att vi genomled den där förlossningen i januari. Det är som att nån annan har varit med om det och man själv står vid sidan av och ser på. Som i en film. Men det är ju ingen film utan vår verklighet. Det är vår verklighet och vi har huvudrollen.
Goa, fina Klara och Gustav. 10 månader. Tänk så fort tiden går. Jag ska gå och tända ljus för er i morgon i minneslunden, här i Skogstorp.
Bamsekram till er och era fina föräldrar från mormor.
Hej, ja visst är det konstigt. Trauma är vad det är. För somliga kommer den verkliga känslan sen. För andra inte. Jag önskar ändå och ofta att det varit så annorlunda för oss alla.
Massa massa omtanke
Tänder ljus ikväll med. 2 extra för dina små med.
Kram
Så fint ni har det på er minneshylla,
för Klara och Gustav.
Hoppas ni har det skapligt där hemma nu i all vila.
Kram till dig/er.
