En sorts mamma...

Dagarna rullar på här i soffan. Men tre dagar i rad har jag varit på utflykt så det har gått fort sista veckan. I måndags var det ju vanliga besöket på KS. Tisdagen bjöd på föräldrakurs. En föreläsning om förlossningen. Vi lärde oss väl inte direkt något nytt men det var kul att komma iväg. Blev lite småirriterad när hon tog upp såna här saker som "Smärtan gör ingentiiiing eftersom ni får den finaste belöningen i liiivet." Jo tack... Är två döda barn en fin belöning? Blev lite stirrande ner i golvet och bitande i läppen då. Igår var jag hos min BM som jag inte träffat sen vecka 16. Kändes ganska meningslöst faktiskt. Hon kollade blodsocker och blodtryck och lyssnade på hjärtljuden. Kändes lite lustigt när hon skulle lyssna på hjärtljuden och verkade tro att jag skulle tycka det var superspännande. Jag har lyssnat på lillens hjärtljud antingen med doppler eller gjort ctg-kurva varje dag i 2,5 vecka när jag låg inlagd + alla besök på spec. Det är inte lika spännande längre... Visst är det bra att höra att hjärtat slår på honom. Men så som han bökar omkring i magen känns det som att han mår bra.

Det negativa med utflykterna är att foglossningen har slagit till ordenligt. Aj aj!