En sorts mamma...

Idag har vi varit på Spädbarnsfondens öppna träff med temat "Att vänta barn igen". Skönt att sitta bland likasinnade där man känner igen sig i allt som sägs. Det var mycket trevligt och vi träffade nya trevliga människor.

Igår tog vi oss tid för Klara och Gustav. Vi avsatte tid att sörja. Precis som Auroran sa att vi skulle göra. Vi kröp ner i sängen redan vid nio och kollade på bilderna och pratade om dom. Många tårar blev det. Bilderna väckte så många hemska minnen och det är svårt att förstå hur fruktansvärt dåligt man mådde i början. Aldrig mer vill jag uppleva något liknande. Det är tur att bilderna från förlossningen finns. Jag minns nämligen inte så mycket. Var däckad av morfin. Och dom där dygnen vi befann oss på sjukhuset, man var där men ändå inte. Chock kallas det nog. Blev extra ledsen när jag såg bilden då KJ och jag hade lagt på locket på kistan. Minns hur svårt det var att säga hej då en sista gång. 

Lillen, som alltid bråkar på kvällarna, höll sig lugn igår. Han förstod nog att han skulle hålla sig lite i bakgrunden så mamma och pappa fick ägna lite ostörd tid åt storasyskonen.

Älskade fina barn vad vi saknar er! Helt obegripligt att det har gått över elva månader sen ni föddes. All kärlek till er!

Blev glatt överraskad hos barnmorskan idag. Trodde jag skulle bli fet som en heffaklump den här graviditeten eftersom jag har rört mig noll och nada. Men icke. Visserligen har jag säkert tappat en hel del muskelmassa men vågen stod ändå bara på +10 kg. Hurra för det!

Borttappade muskler och bortsprungen kondition lämnas åter snarast efter nyår.

Nu så... Här har vi dagens mage. Från och med idag stoppar dom inget om förlossningen skulle starta. Inte mig emot, men för Lillens skull väntar jag gärna lite.

Det har varit mycket i huvudet och en del har kommit ut med tårar. Vi var på KS och träffade vår fantastiska Aurorabarnmorska. Satt och laddade, och bet mig i läppen, redan i väntrummet och visste att jag skulle börja gråta på en gång. Förlossningen närmar sig och det gör att tankarna kring förra förlossningen, som jag har trängt undan senaste tiden, kommer tillbaka. Vare sig jag vill eller inte. Jag vet att det här är en helt ny förlossning med helt andra förutsättningar. Men minnet av förra förlossningen gör fortfarande ont. Det är min enda upplevelse av en förlossning. Jag har inget annat att jämföra med. Som Auroran säger, det enda som kan ändra min upplevelse av hur en förlossning ska vara är att vara med om Lillens förlossning. En, förhoppningsvis, lyckad sådan.

Vi gick ner till förlossningen på studiebesök och jag förvånades över hur lugnt det var där. Min upplevelse av förlossning är kaos. Men det var så lugnt där. Det var skönt! Vi satt inne i ett ledigt förlossningsrum och pratade. KJ fick till och med testa lustgasen. Det var roligt!

När vi gick därifrån hörde vi däremot en kvinna som var precis i slutskedet. I alla fall sa Auroran att hon var det. Hon hör väl sånt. Vi stannade utanför dörren och lyssnade. Det kändes jobbigt att stå utanför och höra hennes skrik. Mindes hur fysiskt ont det gjorde att föda Klara och Gustav, trots att dom var så små, och hur psyskiskt ont det gjorde att veta att förlossningen skulle döda dom. Dom mådde ju bra i min mage. Auroran hade rätt, några minuter senare hörde vi bebisskrik. Då blev det för mycket igen och tårarna började rinna. Jag vill så gärna höra mitt barn skrika.

Auroran sa åt oss att sätta oss med bilderna vi tog vid Klara och Gustavs förlossning och prata om dom och om den. Hon sa att vi skulle prata om allt från vad vi hade på oss till hur vi tänkte. Minsta detalj skulle vi gå igenom. Vi ska göra det nu innan Lillen föds för då kommer vi vara så uppslukade av honom, såklart! Vår lilla skrutt! Det är skönt att bli bekräftad. Att det kan bli ett virrvarr av alla tankar. Den otroliga glädjen och längtan efter Lillen och resan vi vi har gjort med honom med alla kontroller och sjukhusbesök. Och sorgen efter Klara och Gustav och vad vi gick miste om när vi förlorade dom. Men Auroran sa att vi skulle strukturera upp det och avsätta tid för Klara och Gustav. Så det ska vi göra. Sätta och och bara prata om dom.

Jag längtar ihjäl mig efter Lillen. Jag längtar som tusan till förlossningen. Jag vet att det kommer bli jättebra när det väl är igång. Det är bara nu innan som det känns läskigt. Jag är inte ett dugg orolig för det fysiska. Jag litar på min kropp. Den har ju gjort det förut. Det är det känslomässiga. Men där är jag även övertygad om att jag kommer vara så fokuserad på Lillen att det inte kommer bli några problem.

Jag förstår vad sorgeår innebär. Jag vill ta mig ut på andra sidan 5 januari. Och jag vill ta mig ut med en liten bebis i famnen. 28 dagar till bedömningen... Magbild kommer när KJ kommer hem från träningen.

2 december och exakt en månad till igångsättningsbedömningen.

Bestämde mig vid femtiden i morse att vi inte skulle gå iväg på föräldrakursen. Hade aldrig funkat med min trötta hjärna. Jag ska förhoppningsvis klara av att amma utan att ha suttit på en amningsföreläsning i 1,5 timma :-)

Här är era gissningar på när Lillen tittar ut. Om nån vill komplettera något eller om nån mer vill gissa uppdaterar jag bara det här inlägget. Tror inte att jag har glömt någon... Skrik annars. Må bäste kvinna vinna :-)

24/12 kl 03.10, 49 cm, 3111 gram - Hanna
27/12, 47 cm, 2550 gram - Jenny
30/12 kl 09.25, 48 cm, 3230 gram - Aurora
31/12 - LadyBond
1/1, 50 cm, 3175 gram - Carina W
1/1 kl 00.01, 49 cm, 3300 gram - Ann-sofie
2/1 kl 02.10, 49 cm, 3210 gram - Terese
3/1 kl 09.43, 50 cm, 3243 gram - Mona-Lisa
5/1 kl 12.03, 49 cm, 2890 gram - Angelica
5/1 kl 16.05, 50 cm, 3450 gram - Mamma
7/1, 49 cm, 3225 gram - Ett Nytt Liv
7/1, 49 cm, 3218 gram - Madelene
10/1 kl 16.42, 50 cm, 3520 gram - Lina

Det är sjukt irriterande att ett vänsterben gör att det är fullkomligt omöjligt att sova. Suck! Och om sju timmar ska vi vara på föräldrakurs. Behöver sova! Inte är det nån höjdare att försöka gå omkring heller trots att det känns skönare. Får sammandragningar bara jag reser på mig. Jaja, nån gång ska det väl släppa så jag får sova lite.

Ursäkta den sena timman men vi tog en sväng förbi förlossningen. Vad ska man annars roa sig med en måndagkväll? Massa sammandragningar och misstänkt vatten. Men det var luuugnt. Bara vattniga flytningar. Fast det var tur att vi åkte in ändå. Läkaren sa att hade det här varit en vanlig graviditet hade hon förväntat sig en tapp på 40 mm nu. Men tappen har minskat igen och var nere på 10 mm. Jag får sluta vara så övermodig och sluta röra mig så mycket. Vila ännu mer helt enkelt. Sjukt sjukt sjuuukt tråkigt. Men men, what to do... Snäll läkare träffade vi. Tycker om snälla läkare! Får se om vila gör att Lillen stannar ett tag till eller om han vill börja kika ut snart. Men bara för det får ni inte ändra era gissningar :-)

Ett stort grattis till Annica som fick en liten tjej igår. Alva och Tyra är nog väldigt stolta över lillasyster.

Vaknade av en stenhård mage och molvärk idag. Har haft ju haft så tidigare men nu var det kraftigaste hittills. Det lugnade ner sig efter ett tag och jag kunde kliva upp. Lillen är så nöjd så och bökar runt som vanligt.

Spännande att se vad ni gissar på för datum för när Lillen tittar ut. Gissningslistan kommer om några dagar när fler fått möjlighet att lägga en röst.

Bjuder självklart på magbild ikväll. För det är ju ny vecka :-)

Jag tänkte roa mig och er lite. Så vi kan väl ha en liten tävling... Gissa när Lillen tittar ut :-)

Det vi vet är att:
1. Det kan hända precis när som helst, från imorrn helt enkelt...
2. Om Lillen behagar stanna kvar i magen har jag tid för igångsättningsbedömning 2 januari.
3. Om jag är mogen den 2 januari får jag en tid för igångsättning 3 januari.
4. Om jag inte är mogen får jag en tid för ny bedömning några dagar senare.
5. Lillen har beräknat födelsedatum 15 januari.

Så lägg en kommentar på det här inlägget och gissa:
1. Födelsedatum och tid
2. Längd
3. Vikt

...så sammanställer jag en fin liten lista. Så vad tror ni? December eller januari?

Vad vinner man då? Pjta, lite ära och berömmelse :-)

Sveriges mest byråkratiska ställe, Försäkringskassan, har efter tre månader äntligen lyckats sortera klart bland papprena och gett mig pengar. Hurra! Undrar om det ska bli lika bökigt att reda ut föräldrapenningen. Blir otroligt spännande...

Skötbordet är klart! Det blev superfint och sitter som en smäck på tvättmaskinen. Vi har en tvättmaskin som är mindre än standard för att få plats i badrummet. Därför kunde vi inte göra det enkelt för oss och bara skaffa en skötbädd och lägga på. Lösningen blev att bygga ett eget. Sen kom då nästa problem, skötbädden. Vi försökte med IKEAs uppblåsbara vita men njae, det funkade inte riktigt kom vi på eftersom måtten är lite speciella och att ena sidan viks upp. Nu ska vi ta och fixa ett eget. Vår skötbädd ska fylla ut hela skötbordet och kunna vikas. Bjuder på KJs fina bygge :-)

Ligga och prata alldeles för länge när man ska upp kl 7 morgonen efter... Dålig idé. Speciellt när jag lyckades få till tre toabesök under natten. Är så tacksam att jag får sova så länge jag behöver vanligtvis. Vi var hos Aurorabarnmorskan imorse. Hon är toppen! Vi pratade om koll. Jag vill ha koll på förlossningen. Inte kontroll, för det kan man inte ha. Men jag vill ha koll. Dvs, jag vill vara vid medvetande och inte nerdrogad med morfin. Jag vill uppleva den här förlossningen. Och jag vill dricka. Inte bara ta in vatten i munnen och skölja och spotta igen. Visst upplevde jag förra förlossningen, alltför väl, men jag åkte liksom in och ut i nån konstig dvala hela tiden. Fruktansvärt obehagligt utöver allt annat som var obehagligt.

Tog mig vidare till min vanliga barnmorska. Allt såg fint ut. Sen hem och kollapsa i sängen. Sov tre timmar. Skönt! Ikväll får vi inte prata så mycket :-)

Idag var mamma på besök och hade med sig Lillens vagn. En superfin marinblå Teutonia fun. Tack tack från Lillen till mormor och morfar! Hon hade även med sig en kasse med mängder av kläder som Lillen får låna av sin kusin. Lillen hälsar och tackar moster så mycket!

Sista ultraljudet och sista besöket på specen idag. Det blev ingen tappmätning. Blev förvånad först eftersom det är därför vi brukar gå dit. Men idag blev det tillväxtmätning och koll av moderkakan och flödet. Allt såg fint ut och Lillen vägde drygt 1800 gram, -8,4% på kurvan. Tappmätningen ansåg dom inte vara nödvändig eftersom jag kommit så långt nu. Har även fått tid för bedömning av igångsättning ifall Lillen behagar stanna kvar i magen. 2 januari. Skulle jag bli "godkänd" då sätter dom igång mig dagen efter. Så håll tummarna att vi tar oss över årsskiftet. Jag ser ett slut. 6 veckor kvar :-)

Bry er inte om min groteskt fula bh/topp. Den är skön, har inga byglar :-)

Hemma efter en tur till förlossningen igen. Inget allvarligt. Jag misstänkte urinvägsinfektion och den gav mig massa sammandragningar. Min bm tyckte jag skulle åka in direkt så det var bara att ringa och sen bege sig. Uvin och sammandragningarna har inte påverkat tappen mer än den redan är påverkad och vi fick åka med en antibiotikakur. Massor med sammandragningar. Obekvämt!

Vaknade utvilad. Underbart! Fogarna har varit snälla mot mig idag. Underbart! Vecka 31+0. Underbart! Bra dag helt enkelt. Inget mer att tillägga :-)

Har haft två jobbiga nätter med onda fogar. Ajajaj! Vaknar konstant av att jag måste vända på mig för att det gör så ont att ligga. Oavsett hur jag ligger. Men men... Sånt är livet. Och det varar inte för evigt.

Idag ska KJ ta sig till Byggmax och köpa material till ett skötbord. Kommer bli så fint! Bild kommer när det är klart.

Och slutligen: Ett jättestort grattis till Melinda som fick sin efterlängtade lille son igår. Är så glad för din skull!

Full rulle hela långa dagen. Har inte rört mig så här mycket på nio veckor så jag är helt färdig i mage, rygg och fogar. Massor med sammandragningar idag. Men det är kanske inte så konstigt...

Var hos barnmorskan på förmiddagen. Sen kunde jag åka hem och vila. På eftermiddagen åkte jag till KS för ultraljud och läkarbesök. Tappen var 19 mm och oförändrad sen förra mätningen. Skönt att den håller sig stabil. Men både ultraljudsläkaren och min egen läkare tror att Lillen kommer att komma innan årsskiftet. Vi får se. Dom trodde ju inte att jag skulle nå vecka 28 heller... KJ och jag diskuterade väldigt mycket efteråt. Och känslorna är tudelade. Vi vill ju att det här ska ta slut så snabbt som möjligt. Man blir otroligt less på att sitta i den här sitsen. Men givetvis vill vi att Lillen ska hålla sig kvar många veckor till för att ha ännu bättre förutsättningar vid födseln.

Vi var kvar på KS för att gå på informationen om förlossningen där. Jättebra information och dom tog upp bra saker. Med "bra" saker menar jag att dom tog upp lite så här jobbiga saker också. Som inte är rosa och fluffiga. Men dom sa det på ett bra sätt som inte var alltför skrämmande för alla fluffisar som satt i publiken. Så ska det vara. Man ska kunna berätta om jobbiga saker utan att man känner att man skrämmer livet ut fluffisarna. Och min fina aurorabarnmorska som även jobbat 20 (?) år på neo pratade om vården för barnen som föds förtidigt. Enkelt och bra. 

Hon blev för övrigt jätteglad över att se oss där, och att jag fortfarande var gravid. Hon hade gått in i min journal igår och läst lite eftersom vi inte träffat henne sen jag låg inne. Hon ska ringa mig på måndag så ska vi boka en tid för att prata lite mer.

Var sjukt kul att se bukparaden på KS ikväll. Har aldrig sett så många stora magar på ett och samma ställe förut. :-)

Stor dag idag! Idag byter vi ut första siffran. 2 blir 3. Vecka 30+0. Känns helt galet! Känns i kroppen också. Har haft lite ont senaste veckan och när jag såg bilden såg jag att jag tjockat på mig en del. Detta firas med Biggest loser på teve. Dom är också tjocka, fast på ett annat sätt :-)